För ett par månader sedan köpte jag underbart slitna trådrullar i trä från Anna, med härliga bloggen My lovely things. Jag tycker verkligen om sådant som är både vackert och praktiskt, och dessa trådrullar uppfyller de behoven med bravur.

                  

I det kreativa rummet (aka arbetsrummet) ligger de nu på ett vitt fat. Härliga band av olika slag är självklart lindade på rullarna, i väntan på användning. Spetsen är inköpt på Panduro, de två turkosa banden (det enda med prickar, det andra med ränder) kommer från Stoff & Stil. Det blå med silvertråd har jag köpt på norska nätbutiken Lobelia.

Nu är ju bara frågan om jag någonsin kommer att använda banden, eller om jag låter de fortsätta vara den vackra dekoration de nu är.

Igår morse när jag åkte till jobbet var det helt underbart väder. Strax innan klockan åtta på morgonen hade jag solglasögon på mig! Lite senare på eftermiddagen blev det sämre och när jag skulle åka hem igen regnade det. Äsch då! Men när jag kom ut hängde den där speciella doften i luften. Ni vet den där doften av sommarregn. Jag älskar den doften, och då spelade det inte längre någon roll att solen hade gått i moln och solglasögonen låg nere i väskan.

                  

Idag visar jag er bilder på min kulram, som jag köpte i en antikaffär i Riga. Den är från 1920/1930-talet och kostade mig ungefär 140kr. Inte alls speciellt dyrt, i min mening, för en lite mer annorlunda souvenir. Dessutom är den i väldigt fint skick. Den eller de som tidigare har haft den i sin ägo har verkligen varit försiktiga.

För övrigt känner jag mig lite stressad över vardagsrumsrenoveringen och det faktum att det går så långsamt framåt. Den här veckan har ju bara fyra arbetsdagar, men nu drar Bergen Fest igång och vi ska i kväll se Bob Hund och på fredag Bo Kaspers Orkester. Jag vill verkligen så gärna bli klar med vardagsrummet nu i helgen, men jag tror ärligt talat inte att det blir så. Tänk om man bara kunde blunda och önska...

Vi är nog många som av olika anledningar samlar på oss en hel massa ting. Själv har jag en svaghet för porslin och keramik, och fyller regelbundet på samlingen med något nytt. Många bloggare är väldigt förtjusta i GreenGates produkter och jag är inget undantag.

                                 

Jag har så pass tur att det finns en härlig butik här i Bergen, Berthas Oldebarn, som har mycket GreenGate i sitt sortiment. Där har jag köpt de flesta av skålarna och caffe latte muggarna. Kannan är dock inköpt i Tyskland. Hittade en mysig butik i Celle, när jag var där på kurs förra året. Värmeljusstakarna är faktiskt från Sia, och matchar perfekt i både färg och mönster.

                  

Ikväll tror jag att jag ska krypa upp i soffan med en kopp te i en av mina fina muggar. Kanske unnar jag mig en muffins dessutom. Det kan jag nog vara värd efter eftermiddagens arbete, som planeras bli lite spackling och målning. Dessutom ska vi få trevligt besök för att undersöka omfattningen av fuktskadan vi upptäckt på krypvinden... Önska oss, eller snarare taket, lycka till!

Vi är nog många inredningsbloggare (och säkert många andra också) som lider av viss samlarmani. Det är alltifrån kuddar och ljusstakar, till kannor och gamla plåtburkar. Själv har jag ett flertal samlingar jag sköter om, vissa mer än andra. En samling som inte har utökats på ett tag, men som verkligen inte har blivit bortglömd, är min samling av matbestick i silver.

                

Jag är inte alls brydd i att hitta samma sorts bestick, snarare tvärtom. Varför samla på bara en variant, när det finns så många vackra? Förra veckan la jag fram dem alla på skänken i vardagsrummet och de utgör ett mycket vackert stilleben.

Förutom att de är väldigt dekorativa är det roligt att försöka lista ut hur gamla de är. På vissa är stämplarna så slitna att de är svåra att tyda, men de allra flesta klarar jag av att bestämma tillverkningsår på. Tre är från 1800-talet, den äldsta från 1843. De från 1900-talet  är från 1906 till 1965.

                

När det gäller samlingar tycker jag att de ska användas och äkta silverbestick tål att användas. Det gäller bara att sköta om dem på rätt sätt, vad gäller förvaring, diskning och putsning. Vissa av mina bestick har ju hängt med under över 150 år och använts vid många middagar. Därför kommer inte mina att få ligga här som dekortion speciellt länge, de kommer att få flytta tillbaka till den "säkrare" förvaringen, så att de klarar av många år till!